Midsommar
Idag ska blommiga kransarna bindas
Och björkriset, det gröna, till stången lindas.
Trots att det ofrånkomliga händer
Att mot kortare dagar det vänder
Snart mot ännu en sommar det lider
Så har det varit i urminnes tider.
Tankar om våren
Damm virvlar upp i lågt svävande moln och grus samlas i högar och vallar. Kvastar i alla modeller och storlekar kämpar med frenesi för att frigöra gator, trottoarer och torg. Mitt i denna - av våren frigjorda - rening rullar jag hemåt på min nypumpade cykel.
Så skiner morgonsolen in genom mitt dammiga balkongfönster i Solna och skatorna har påbörjat arbetet med ett andra bo i trädet. Eller är det kanske ett annat skatpar som väljer samma träd. Det finns hopp om vår och sommar igen.
Mina fågelvänner utanför fönstret har inte kommit riktigt så långt än. Varmfodringen i boet saknas fortfarande, men det kan inte vara så långt borta. Snart ruvar de i sin svajande boning och väntar på att ägg ska kläckas.
Under natten har någon svept med ett trollspö över omgivningen och plötsligt har vi hamnat i en annan årstid. Utanför mitt köksfönster täcker ett tunt vitt lager taken. Men termometern talar optimistiskt till mig och säger att det gröna täcket snart är tillbaka igen.
Morgonsolen värmer min balkong när jag läser tidningen. Plötsligt hör jag hur något surrar. Ljudet kommer närmare och jag ser hur en svartbrun kropp svävar in över räcket. Den letar efter något men vill snart vidare och börjar stångas envist med glasrutorna. När jag lägger ned tidningen och tänker på hur härligt det vore med frukost på balkongen svävar årets första humla vidare ut i friheten.
Röster harklas och ungas förväntningar är på topp. Grannar har samlat det sista av vinterns grå, torra och tråkiga. Fåglarnas bo försvinner sakta in i ett klorofyllstinnt grenverk. När bålet har brunnit och kören tystnat strosar jag sakta hemåt i Valborgskvällens ljumma vind.
Jag hör stoj utanför mitt fönster. Men rullgardinen skymmer sikten. Något studsar mot plattorna där ute. På nattduksbordet trängs böcker med högar av hopskrynklade näsdukar. Varför dröjer snuvan kvar? Jag för gardinen försiktigt åt sidan. Aha, barnen dribblar på en pollenfärjad plan med sin boll. Äntligen, våren är här.
Så skiner morgonsolen in genom mitt dammiga balkongfönster i Solna och skatorna har påbörjat arbetet med ett andra bo i trädet. Eller är det kanske ett annat skatpar som väljer samma träd. Det finns hopp om vår och sommar igen.
Mina fågelvänner utanför fönstret har inte kommit riktigt så långt än. Varmfodringen i boet saknas fortfarande, men det kan inte vara så långt borta. Snart ruvar de i sin svajande boning och väntar på att ägg ska kläckas.
Under natten har någon svept med ett trollspö över omgivningen och plötsligt har vi hamnat i en annan årstid. Utanför mitt köksfönster täcker ett tunt vitt lager taken. Men termometern talar optimistiskt till mig och säger att det gröna täcket snart är tillbaka igen.
Morgonsolen värmer min balkong när jag läser tidningen. Plötsligt hör jag hur något surrar. Ljudet kommer närmare och jag ser hur en svartbrun kropp svävar in över räcket. Den letar efter något men vill snart vidare och börjar stångas envist med glasrutorna. När jag lägger ned tidningen och tänker på hur härligt det vore med frukost på balkongen svävar årets första humla vidare ut i friheten.
Röster harklas och ungas förväntningar är på topp. Grannar har samlat det sista av vinterns grå, torra och tråkiga. Fåglarnas bo försvinner sakta in i ett klorofyllstinnt grenverk. När bålet har brunnit och kören tystnat strosar jag sakta hemåt i Valborgskvällens ljumma vind.
Jag hör stoj utanför mitt fönster. Men rullgardinen skymmer sikten. Något studsar mot plattorna där ute. På nattduksbordet trängs böcker med högar av hopskrynklade näsdukar. Varför dröjer snuvan kvar? Jag för gardinen försiktigt åt sidan. Aha, barnen dribblar på en pollenfärjad plan med sin boll. Äntligen, våren är här.
